På besök i ett äppelträd
En sak vi inte gjorde alls ifjol var att gallra kart från äppelträden. Det resulterade i att 15-20 halvfulla lövkorgar med äpplen slängdes i komposten, där de i och för sig gjorde fin nytta. I år tänkte vi istället satsa på kvalitet och därför klippa bort de flesta av äppelkarten innan de hunnit bli för stora. I går kväll tog jag mig an "det stora" trädet.
När man kommer in i trädkronan är det som att komma in i ett vardagsrum. Det som utifrån ser ut som en stor buskig klump är en öppen, ljus lokal med väggar golv och tak. Man får lust att hoppa upp på en gren och sitta kvar resten av kvällen. Jag blev förvånad över hur mycket vattenskott som kommit ut. Vi klippte trädet väldigt hårt i våras - både gallring och omfattande beskärning - så vi var lite oroliga för att det skulle se lite skraltigt ut, men det gör det absolut inte.
Det är fantastisk när vattenskotten kommer ut från de stora stammarna. Från en yta som ser ut att innehålla lika mycket liv som en klipphäll kommer plötlisgt små, späda skott och börjar veckla ut sitt bladverk. Fantastiskt och märkligt.
Trädet är fullt av annat liv också. Snäckorna verkar använda äppelträden som något slags övernattninghotell och ibland kan det nästan sitt som klasar av snäckor på undersidan av grenarna. Ikväll hittade jag bara några enstaka.
I samband med beskärningen så band vi också några grenar för att forma trädet mot en högre krona. Nu upptäckte jag att jag bundit för hårt och man kan se hur grenen buktar under och övanför lindningen. Förlåt trädet - vi fixar till det snart.
En fin kväll som igår märkte jag att det är väldigt lätt att förlora sig i ett äppelträd. Att stå i kronan och titta ut är till exempel intressant och ofta vackert. Den ännu stapplande köksträdgården ser ut att må bra under äppelträdets beskydd.
I allt filosoferande och utforskande glömde jag nästan bort vad det var jag skulle göra - något som händer ofta i trädgården. Vi hade också oroat oss lite att beskärningen skulle leda till kraftigt försämrad fruktsättning, men det hade vi inte behövt. Nu fanns det hundratals äpplen i hela kronan och de var - precis som i fjol - lite för många och behövde gallras. Före...
...och efter. Vet överhuvudtaget inte om jag gör rätt utan går bara på känn. Det blir säkert bra.
Det blev en del kart i slutändan, men ändå en hanterlig mängd. Hade de fått växa en vecka till hade de säkert fyllt en hink.
När gallringen var klar kom en igelkott och inspekterade. Han såg nöjd ut och passade på att kontrollera resten av trädgården också.
Kvällsrundan i trädgården avslutades med att jag kunde konstatera att vinbären precit börjat bli röda. Nu börjar sommaren på allvar!
När man kommer in i trädkronan är det som att komma in i ett vardagsrum. Det som utifrån ser ut som en stor buskig klump är en öppen, ljus lokal med väggar golv och tak. Man får lust att hoppa upp på en gren och sitta kvar resten av kvällen. Jag blev förvånad över hur mycket vattenskott som kommit ut. Vi klippte trädet väldigt hårt i våras - både gallring och omfattande beskärning - så vi var lite oroliga för att det skulle se lite skraltigt ut, men det gör det absolut inte.
Det är fantastisk när vattenskotten kommer ut från de stora stammarna. Från en yta som ser ut att innehålla lika mycket liv som en klipphäll kommer plötlisgt små, späda skott och börjar veckla ut sitt bladverk. Fantastiskt och märkligt.
Trädet är fullt av annat liv också. Snäckorna verkar använda äppelträden som något slags övernattninghotell och ibland kan det nästan sitt som klasar av snäckor på undersidan av grenarna. Ikväll hittade jag bara några enstaka.
I samband med beskärningen så band vi också några grenar för att forma trädet mot en högre krona. Nu upptäckte jag att jag bundit för hårt och man kan se hur grenen buktar under och övanför lindningen. Förlåt trädet - vi fixar till det snart.
En fin kväll som igår märkte jag att det är väldigt lätt att förlora sig i ett äppelträd. Att stå i kronan och titta ut är till exempel intressant och ofta vackert. Den ännu stapplande köksträdgården ser ut att må bra under äppelträdets beskydd.
I allt filosoferande och utforskande glömde jag nästan bort vad det var jag skulle göra - något som händer ofta i trädgården. Vi hade också oroat oss lite att beskärningen skulle leda till kraftigt försämrad fruktsättning, men det hade vi inte behövt. Nu fanns det hundratals äpplen i hela kronan och de var - precis som i fjol - lite för många och behövde gallras. Före...
...och efter. Vet överhuvudtaget inte om jag gör rätt utan går bara på känn. Det blir säkert bra.
Det blev en del kart i slutändan, men ändå en hanterlig mängd. Hade de fått växa en vecka till hade de säkert fyllt en hink.
När gallringen var klar kom en igelkott och inspekterade. Han såg nöjd ut och passade på att kontrollera resten av trädgården också.
Kvällsrundan i trädgården avslutades med att jag kunde konstatera att vinbären precit börjat bli röda. Nu börjar sommaren på allvar!
Kommentarer
Postat av: Linda V
Hejsan! Nu har jag förlorat mig i er blogg en bra stund. Det är intressant att läsa om er resa med ogrästrädgården och den förvandling ni genomför. Ni har verkligen gjort mycket på så kort tid! Vi håller också på att forma vår trädgård och det kan ofta kännas helt hopplöst, då får man stanna upp och njuta av det fina man gjort och drömma om det fina som kommer! Vi har flera områden i trädgården som ligger på vänt... nån gång i framtiden tar vi itu med det och så länge har vi täckt några såna ställen så kanske ogräsen är borta/färre samt att det är lättare att gräva den dagen. Inte så vackert kanske... Lycka till med er trädgård!
Trackback
