Ogrästrädgården

Vårt största äppelträd ser ut så här:



Men det hade varit bättre om det såg ut som ett av våra mindre träd, det vill säga så här:



Problemet är att vi hamnat en ond cirkel av vattenskott, som vi har förstått är rätt svår att bryta. När vi tog över trädgården var trädet överöst med vattenskott och vi tog helt sonika bort allihop. Det är inget ett äppelträd finner sig i, så resultatet blev bara ännu fler vattenskott året därpå. Vi har läst mycket om olika metoder, som att bryta av skotten istället för att klippa eller att klippa in skotten bit för bit istället för vid basen. Det vi ställer oss hopp till nu är dock en långsiktig plan där man tar en del av skotten varje år under en period på åtminstone fem år. Vi tror också på att skära in skotten på sommaren eftersom det sägs resultera i mindre återväxt jämfört med vårvinterbeskärning. I vilket fall dom helst kommer det att ta tid.

Tidlösan tittar upp i år igen runt ett av äppelträden. Den är väldigt fin och betydligt färggladare än vad som syns på bilden. Men framförallt distraherar den från det hopplöst oklippta gräset.

Förutom att hålla efter så att bokharabindan inte spränger sig in i takkonstruktionen, har vi inte lagt så mycket energi på att tukta den i år. Det är delvis på grund av lathet, men delvis medvetet för att se vad den har för "kapacitet". Som man kan se på bilden fattas den ingenting på den fronten. Där inne bland bladen och lianerna finns bland annat två fönster, en kvarts kubikmeter sten, ett planteringsbord och en rosspira. På insidan av väggen hänger lianer in genom gluggar i väggen och famlar bland verktyg och färgburkar efter något att klättra på.

Nästa säsong kanske man ska försöka hjälpa den att komma upp över taksprånget och breda ut sig över taket. Något att klura på.