Ogrästrädgården

Vi bestämde oss för en tid sedan att plantera ett rejält träd på tomten. Vår trädgård är nämligen alldeles för låg, öppen och exponerad uppåt för att kännas mysig och omhuldande. Frågan har tagit många turer och såväl placering som val av sort har stötts och blötts om och om igen. Stundvis har det känts som att det aldrig kommer att bli något träd överhuvudtaget. Att plantera ett träd är dessutom en ganska otacksam sak att göra eftersom det tar så lång tid innan det blir något av det. Att köpa ett väldigt uppvuxet träd för tusentals kronor kommer inte på fråga. Förhoppningsvis bor vi kvar i huset länge nog för att få se trädet utvecklas till ett vårdträd värt namnet.

Till trädarten då. Det blir inte hästkastanj, vilket vi var inne på länge och nästan bestämde oss för. Det blir inte heller silverlind eller skogslind, varav den senare dök upp som ett hett alternativ på slutet. Inte heller tårpil, naverlönn, valnöt, tysklönn, blodbok, platan, gudaträd, tulpanträd, ek, körsbärskornell eller oxel, vilka tagit plats i våra funderingar och/eller föreslagits av vänner och familj. Istället blir det det träd som kanske var det allra första som kom på tal, nämligen:

Skogslönn



Rejäl, klassisk, vackert grenverk, oerhört vackert lövverk, snabbväxande, tålig samt lätt att få tag på. Skogslönn är det och skogslönn blir det.

Tror vi i alla fall...

Bilden härifrån.

Omplanterade basilikaplantor trängs i fönstret. Vi har sått sommarblommor, perenner och fler grönsaker, gödslat och rensat ogräs.

Snöklockan hade jag aldrig sett förut. Den ska tydligen inte blomma förrän i april-maj men blommar redan nu.



Tulpaner "Spring Green" på väg upp redan.

Tack och lov för vänliga hästägare som samlar sin hästlort prydligt i container och sedan tar sig tid att lägga upp en skänkes-annons på blocket. Underbart. Vi åkte och lastade så mycket vi vågade i vårt hyrda gallersläp. En halv kubikmeter är det nog.

Gödslet är enligt uppgift "halvbränt", så nu kommer den svåra frågan om dosering. Så vitt vi vet så kan man ösa på allt vad man orkar med bränt gödsel. Obränt gödsel kan användas, men då max 3 kg per kvm. Hur avgör vi hur bränt gödslet är och därmed hur mycket vi kan använda? Och mer grundläggande; vad sjutton inebär det att gödslet är "bränt"? Vi har lite googlande att ta tag i.


Bränd/inte bränd?

När vi först flyttade hit kändes det som att trädgårdens 1100 kvm var en oändlighet. Det skulle finnas plats att göra allt vi någonsin skulle vilja och mycket mer därtill. Efterhand som vi planerat in fler och fler saker, områden, rum och funktioner har det dock känts som att tomtgränserna slutit sig runt oss.

Tydligast blev det när vi insåg att vi inte hade någon naturlig plats att anlägga ett potatisland värt namnet. Detta ledde till en depression i miniatyrformat - ändå tills vi kom på att det inte finns någon lag mot att ha ett päronträd mitt i potatisåkern!

I väntan på vårens och sommarens klara färger fortsätter vi att måla bloggen i brun-grön-blä-grått med våra bilder.

Här en bild på vår blivande sparrishäck. Vi samlade ihop alla spridda sparrisplantor på tomten i höstas och planterade dem tillsammans i anslutning till kökslandet. Nu kompletterade vi med sjögräs och tångruskor till gödsling, samt avgränsning i form av stolpar och snören.

Barnen är lite för små ännu för att förstå konceptet "växtstöd". Deras tolkning av konstrukionen drog därför lite mer åt armehinderbana/wrestlingring-hållet, med mycket klängande som följd.

Vi jobbar nu på att förbereda den delen av trädgården där köksträdgården med odlingslådorna ska vara. Det är lättare sagt än gjort! Husets förre ägare hade en förkärlek för att smälla upp skrangliga skjul och bodar här och var på tomten och det hittar vi resternda av nu. Under jordytan är det ett virrvarr av tegelstenar, eternittakpannor, sopsäckar, byggplast, sten, hönsnät och betongklumpar stora som skurhinkar. Det är hårt och långsamt arbete att rensa jorden på all bråte.

Det positiva är att vi får många fina tegestenar att bygga en låg mur av, som vi en vacker dag kanske kan odla lite persikor mot!

Kul att kunna jobba i trädgården när det fortfarande ligger snö. Vi utgår från "Beskärningsboken" (Vollbrecht, Alm, Veltman) när vi sätter igång med vårvinterbeskärning. Try, schersmin, ölandstok, liguster och snöbär är det vi har börjat med.

Ens inställning till många saker ändras när man får en trädgård. Inte minns till vissa växter. Ta barrväxter till exempel. Tidigare var det något som vi båda förknippade med mossigt svenskt 70-tal och som vi nästan inte kunde tänka oss ha i vår trädgård. I en av våra rabatter har vi idegran, enbuske och några andra barrväxter. "Den där fula tujarabatten röjer vi sen" var vår inställning inför flytten.

Nu har vi dock lärt oss lite mer och därmed också ändrat inställning. Idegran har seglat upp som en favorit bland trädgårdens alla växter och de exemplar vi har ligger oss varmt om hjärtat.

Anledningar till varför idegran är toppen:

- vacker djupgrön färg
- vintergrön
- tåler beskäring bra och kan formas nästan hur som helst
- oerhörd förmåga att skjuta nya skott från till synes död ved

Vi har en liten idegran på framsidan som skall fungera som solitär och skänka lite struktur till en rabatt som i övrigt kommer att vara ganska friväxande.



Och så har vi en väldigt stor längst bak i trädgården. Den här skall vi försöka föryngra och göra lite tätare. Tanken är att den skall fungera som backdrop till vår köksträdgård.



Våra sorgliga exemplar gör inte riktigt idegranen rättvisa, så här kommer en bild på idegran när den är som bäst och håller jämna steg med buxbomen.



Bild från DN.

När snön nu sakta smälter och det verkar som att vår trädgård faktiskt ligger kvar där vi lämnade den i höstas, fyls man av blandade känslor. Å ena sidan är det fantastiskt att se den vakna till liv och få känslan av att alla växter knappt kan bärga sig att börja gro. Å andra sidan ser trädgården förbannat trist ut.

Ett besök i Amaliehaven som ligger i anslutningen till det kungliga slottet Amalienborg i Köpenhamn blev en lektion i hur man anlägger en trädgård som behåller sin skönhet året om. Jag kunde indentifiera tre viktiga faktorer att sträva efter.

1. Vintergröna växter



Kanske verkar självklart för somliga, men när man shoppar växter på våren planerar man nog inte först och främst för vintern. I Amalienhave fanns det rikligt med idegran, buxbom, järnek, etc. Har man, som vi, en trädgård full av try, snöbär, kvitten, schersmin och åtskilliga andra rishögar - blir man väldigt avundsjuk på grönskan.

2. Trädgårdens struktur



Det kanske inte är så sunt för självförtroendet att jämföra sin egen trädgård med parker och andra offentliga odlingar, men där finns många läxor att lära. Bland annat den om vikten av struktur och en tylig idé. Om tanken med trädgården är tydlig och formidén stark  - då blir inte trädgården lika beroede av de individuella växternas egenskaper. Trädgårdens form ska helst vara omisskännelig året om.

3. Växternas struktur



Även växterna i sig får gärna vara sådana att de inte är beroende av sina blad för att vara vackra. Knotiga, slingrande stammar kan vara som kraftfulla skulpturer i trädgården och en del trädkronors form kan framträda extra tydligt när bladverket fallit.

Allt detta ska vi försöka ha i åtanke när vi gör räder på plantskolorna i vår och jag tror att det är faktorer som man faktiskt kan lyckas med i sin egen trädgård.

Något som kan bli lite svårare att kopiera om man hade velat, är att använda ett krigsfartyg som backdrop...

Eftersom vi flyttade in i april har vi aldrig upplevt den tidiga våren i huset. Det är spännande att se vad för lökväxter som kommer upp.


Snödroppe kanske?




Kärleksörten planterade vi själva


och daggkåpan.

Alltid när man hittar bilder på fina uteplatser finns det träd eller stora buskar som skapar en inbjudande lummighet. Vi behöver därför ett träd vid vår uteplats. Här kommer några exempel från
The City Sage.

Mannens approach till krukprojektet är såklart oerhört ambitiöst med puts, fil och tre olika sorters mossa/lavar. Tydligen har det blivit en tävling.

Odlingslåda byggd av rivningsmaterial. Vi bytte nyligen fönster och anpassade storleken på lådorna efter de gamla fönstrena. Frågan är nu hur man ska behandla träet så att det blir hållbart och vackert. Grå slamfärg kanske? I lådan ligger höstsådden av perenner.