Ogrästrädgården

Nu har snigelsäsongen satt igång ordentligt. Här och var i trädgården upptäcker vi skador på olika växter och högst upp på misstankelistan står sniglarna och snäckorna. Bland annat våra sparrisar har utsatts för attacker och där de inte blivit helt sönderbitna har sniglarnas tuggor gjort så att stänglarna blir missbildade på olika sätt.
Antagligen var täcket av sjögräs som vi bäddat in sparrisarna med också ett perfekt boende för sniglar och snäckor, så nu får sparrisen stå på bar jord så länge. Positivt är i alla fall att vi har mycket sparris på väg upp!

Det både artar sig och står stilla i köksträdgården. I lådorna ser det fint ut och det mesta vi planterat och sått växer bra. Det har blivit dags att börja ge ärterna och bönorna något att klättra på, så vi har knutit ihop lite ställningar av bambu för det.



Det som står lite stilla är det runt omkring lådorna. Vi har inte haft tid eller pengar att genomföra nästa steg i köksträdgården ännu, dvs. lägga flis på gångarna, snygga till lådorna och sätta upp staket. Därför ser det lite skräpigt ut ännu. Fast det viktigaste är trots allt att det växer i lådorna och det gör det ju!

Förändringsarbetet i trädgården är kantat av tvivel, ångest, väntan, besvikelse och en lång rad andra negativa känslor. Vi vill jämt blicka framåt och planera, visualisera och drömma. Att då med jämna mellanrum ryckas ur sina tankar om framtiden och tvingas uppleva verkligheten som den är här och nu kan ibland kännas lite motigt.


Kryddträdgården - Maj 2010

Vår kryddträdgårds utveckling är vi egentligen nöjda med, men ibland ter den sig lite trist - inte minst omgiven av en skräpig icke-uteplats och halvfull med icke-blommande lökväxter, som vi inte tagit itu med ännu. Vid sådana tillfällen är det bra att ha en referens till hands. En bild på samma plats från den här tiden i fjol!


Kryddträdgården - Maj 2009

En dag om förhoppningsvis inte alltför lång tid kommer vi att känna oss "färdiga" med trädgården i bemärkelsen att alla de förändringar vi planerat kommer att vara utförda. Då skall vi vara noga med att vara närvarande i nuet i trädgården. På vägen dit kommer dock nuet att stundvis vara lite upprivande och det får vi nog hantera genom att leva i en lagom blandning av framtiden och det förflutna.


Rabatten på framsidan - Maj 2010


Rabatten på framsidan - Maj 2009

De olika potatissorterna ger sig nu till känna på ett föredömligt tydligt vis. Rocket längst till höger och Lintzer vid trädet. Däremellan börjar mandelpotatisen också titta fram.

Vi har många fruktträd i vår trädgård, nästan för många. Kanske måste vi göra oss av med något eller några för att ge plats för högre träd och buskar. Äppeltträden, som vi har så många av, är nämligen bara 2-3 meter trots sin höga ålder. Vi saknar därför höga träd som drar blicken uppåt och ger trädgården "tak".

Tulpanerna i rabatten på framsidan blommar. Viridifloratulpanen "Spring Green" är just nu lite för gul för min smak. Kanske bleknar den. Den rosa tulpanen "Angelique" är väldigt vacker.



En trevlig upptäckt. De lökväxter som jag inte trodde skulle blomma har små blommor på väg upp. Jag tror att det är någon form av stjärnhyacint.

En stor anledning till att det är så förbaskat fint på Katrinetorp trots att inte så mycket börjat växa ännu är att allting är så välordnat i mönster och avdelningar. Det ser väldigt ändamålsenligt ut och är fantasifullt gjort med stor variation från ett område till ett annat.


I det här kål- och sallatlandet hade man en bred "gata" i mitten som det gick ut rader ifrån diagonalt.


De små "åsarna" som kronärtskockorna och löken bodde i var formade som mjuka S-kurvor. Det kan inte bli annat än vackert när skockorna tornar upp sig. Det här kan nog för övrigt fungera som förebild för vårt nuvarande potatisland inför nästa säsong när vi måste odla något annat där.


Den här paraden av störar såg så fin och lovande ut där den stod, så jag glömde helt bort att kolla vad det var som skulle växa där. Jag gissar på humle.


Man har använt snöre för att markera raka linjer och få allting snyggt och vinkelrätt. Ett trädgårdsland med snören spända tvärsöver och lite upptrampade gångar är så oerhört mer tilltalande än en helt homogen yta. Jag tror att det kan vara för att man då ser framför sig växterna som ska komma och fylla i alla de små ytportionerna. Snörena och gångarna blir som ett löfte om framtida prakt.

Vi besökte Katrinetorps gård utanför Malmö idag. Det tjänar både som inspiration och som en mall för vad som är lämpligt vad gäller exempelvis växtval för en äldre skånsk trädgård.



Jag gillar rabatterna som ramar in köksträdgården. Ett enhetligt och återkommande val av tacksamma perenner som näva och daggkåpa tllsammans med färgglada tulpaner vars gulnande blad kommer att döljas av det växande bladverket. Detta ramas in av en buxbomshäck.



Geometriska former återkommer i hela köksträdgården. I kryddträdgården är de olika örterna ordnade i parallella diagonala linjer.



Träflis på gångarna.



Uppmuntrande att se att kronärtskockorna inte är större än våra.



Snickerierna var målade i linoljefärg, framförallt i gröna nyanser.

För tillfället ser vår uteplats mycket sorglig ut. Vi har plockat upp de gamla betongplattorna som låg där. Efter att ha tittat i "Allt om trädgård" bestämde vi oss för att vi ville ha det såhär.



Breda plankor i lärk i nivå med marken och kullersten runt om.

Äter vi rabarber och...



blötlägger fina bönor...



varav några tyvärr flöt upp till ytan.

Vi har upptäckt en mystisk "Prunus" bakom vårt Mirabelleträd. Vi vet inte om det är ett sötkörsbär eller surkörsbär eller en korsning. Vi tänker flytta ut det i trädgården någonstans men det är svårt att veta var vi ska ställa det när vi inte vet hur stort det blir.

Jag har kommit på ett denna bladsamling utan blommor är en Tidlösa. Jag minns att jag såg den blomma i höstas.

Det här trodde vi var någon slags järnek innan den började blomma, men har nu förstått att det är en Mahonia.

Det är lite skillnad på våra ligusterplantor. Vissa är täta och gröna medan andra bara har några enstaka blad på sig. Hoppas det jämnar ut sig under den här säsongen så att man slipper byta ut vissa.

 

 

Ibland stämmer ju inte bilden man har i huvudet överens med verkligheten. I höstas när jag grävde ner de fyllda, vita, narcisserna i spaljérabatten enligt konstens alla regler, såg jag framför mig hur det vita riktigt skulle lysa upp. Nu har bara en blommat (ljusgul) och inte alla kommit upp. Istället är rabatten full av överblommade och ickeblommande vårlökar.



Den enda tulpanen som blommar i den vit-rosa-lila-blå rabatten är en röd....



...och kryddträdgården som i princip skulle vara "klar" är i princip helt kal. Det känns som att trädgårdsägandets största utmaning är att träna sitt tålamod och försöka njuta av det som finns.

Här är ännu en "före"-bild. Det rangliga redskapsskjulet fyller sin funktion bra och har varit ett användbart utrymme åt redskap, klippare, jord, etc. Tyvärr är det i bedrövligt skick och står lite dumt till. Vid tillfälle skall det rivas och antagligen ersättas med två parallella plank, varav det ena kommer att ha något slags utsprång som skydd mot regn. I utrymmet mellan planken kommer vi att vi en plats som också i fortsättningen kommer att fungera som förvaring, men även bli någonstans man kan stå och arbeta i anslutning till köksträdgården.

Vår bild av hur det kommer att bli är fortfarande ganska luddig, men att något skall göras - det är klart som korvspad.

Våra odlingslådor är avslutade nedtill med tjocka lager tidningar för att inte få in rotogräs, så det slog oss att vi kanske har gjort det svårt för maskarna att komma till och lufta jorden. Därför har vi nu inlett operation maskflytt. Tidgare har de flesta daggmaskar vi stött på hamnat i komposten för att skynda på nedbrytningen där, men från och med nu portioneras de ut i odlingslådorna som små kolonier av masknybyggare. Vi hoppas att de kommer att trivas.

Trädgården skiftar karaktär med solens position. Om morgnarna är det vackert med det varma oranga solljuset, som släpar in över trädgården och skapar långa, spännade skuggor överallt.

Som vi har gått och tittat och petat och rotat i sparrislandet. Vi utsatte sparrisen för en ganska oförsiktig och stressad flytt på senhösten ifjol. Sedan dess har vi varit oroliga att den inte skulle överleva - i alla fall inte alla plantor. Nu börjar det dock spira lite här och var i landet, vilket är en stor lättnad, så nu daltas det väldigt med sparrisen i form av sjögräs, sandtillförsel i jorden samt ett tjockt lager gräsklipp. Det ska bli den bästa sparrisen någonsin!

I ogräsrabatten döljer det sig många perenner som jag inte kan låta bli att rädda. Flera pioner som inte blommade förra året för att de har fått konkurrera med kirskål, kanske hamnat för djupt och inte gödslats. Jag är så nyfiken på vad det är för sort så jag gräver ned dem i spaljérabatten som jag egentligen hade helt andra planer för. Det börjar bli en riktig "mormorsrabatt" med akleja, vallmo och plymspirea och pioner. Det ska bli intressant att se hur det tar sig.

Om jag ska vara ärlig så har jag en del växter redan strukit med efter att jag har ställt ut dem för tidigt otålig som jag är. Piplöken har varit i jorden sedan i början av april tror jag men verkar klara sig. Kronärtskockan högst upp har precis släppts ut. Perenner som Rysk Martorn och Sibirisk Vallmo har fått vara ute någon vecka. Vit gurkört och isop har jag precis planterat ut och kommer därför behöva täckas om några dagar när det kanske blir nattfrost några dagar. 

Rabatten den första maj. Väntar på tulpaner "Spring green" tillsammans med vit stäppsalvia och tulpanen "Angelique" tillsammans med pion som förhoppningsvis blommar i år. Den vitkantade funkian har kommit upp. Jag har kommit på att jag vill ha akleja och aklejruta att fylla i alla hålen till nästa år. Vit och mörklila.