Ogrästrädgården

Som vi berättat tidigare lät vi tomaterna stå kvar inomhus lite för länge och när de väl fick komma ut var de alldeles för långa och spensliga. Efter ett tag var varje planta en tunn, 50 cm lång, grå, skröplig stam med i, i bästa fall, ett bladpar och en ärtstor tomat lägst upp.
På något magiskt vis har nu de flesta plantorna hämtat sig, blivit frodiga och satt en ny omgång blommor. Då kanske vi kan få ihop till en liten tomatsallad i alla fall!

Visserligen har vi haft hjälp av en varm och torr sommar i kampen mot sniglarna, me vi har också stött på en riktig favoritmetod för att ta kål på dem.

De översta 7-8 centimetrarna av en PET-flaska klipps av, vänds upp och ner och tejpas fast igen. Flaskan fylls på med ett par deciliter lättöl och läggs sedan på ett snigeltätt ställe i trädgården. Lägg den lite sluttande, så att ölen inte når upp till den tejpade kanten. Om öppningen ligger en bit ovanför maren kan man lägga en sten, ett blad eller något annat som kan fungera som en "vindbrygga" åt sniglarna så att de kommer in.

Flaskan på bilden satte vi vid sparrisen och rabarbern, där det fanns rikligt med mördarsniglar. Efter första natten låg det två drunknade sniglar i ölen, efter andra natten låg det oräkneliga. Då var det bara att skära upp tejpen och tömma sörjan i varmkomposten. Alternativt kan man lägga hela flaskan i en soppåse och kasta i tunnan.



På temat skadedjur har vi haft en del problem med skator, duvor, med mera som ätit av kålblasten i odlingslådorna. Vi har hängt upp lite CD-skivor som fladdrar i vinden och skickar skräckinjagande solkatter omkring sig. Det är inte så snyggt, men som en tillfällig åtgärd känns det helt okej. De funkar dessutom riktigt bra. Så bra att vi själva hoppat till av förskräckelse några gånger när en solkatt kommit farande.

Att leva med en delvis överväxt och ogräsbefäst trädgård har sina fördelar. Till exempel har vi vid otaliga tillfällen under året gjort upp eld både här och där i trädgården utan att behöva bry oss om att växterna tar stryk eller att det skräpar ner. Områdena i fråga skall ändå grävas upp eller täckas över inom kort. Just nu har vi en tillfällig grill av tegelstenar på en av köksträdgårdens gångar. Fungerar ypperligt!

Nässelvattnet vi gjorde fungerade fantastiskt bra och satte sprut på flera av våra grödor. Tydligen ska dock nässelvatten vara rena kranvattnet i jämförelse med vallörtsvatten. Därför står det nu en omgång av det senare och drar. Fungerar det som det skall överväger vi att plantera lite vallört för att kunna göra eget gödsel framöver.

Något otippat har vår korianderplanta som vi drivit upp från frö blivit en av favoritväxterna i trädgården just nu. Den klarade av vår ganska nonchalanta avhärdning och har nu växt till ungefär en halvmeter och mår prima. Den gör sig verkligen bra i kryddträdgården och vi ska definitivt ha koriander nästa säsong också. Trots att koriandern är en ganska exotisk växt som bara förekommer på sydligare breddgrader, så känns den nästan som en inhemsk växt med det utseende den har. Som tagen från en svensk sommaräng!

Den svåraste uppgiften som nybörjarodlare är inte att upprätthålla näringsbalans i jorden, avhärda sådden på ett bra sätt eller att hålla skadedjur och sjukdomar borta. Det som visat sig vara allra svårast att hantera är otåligheten inför skörd. Värst är det med det som växer under jord. Tomater, örter, ärter, etc. kan man följa utvecklingen av och därmed bli tillfredsställd. När det gäller rotfrukter däremot tar otåligheten överhanden och man skördar något alldeles för ungt exemplar här och där av ren nyfikenhet.

Potatisen var det likadant med och de flesta har redan åkt ur jorden. Fast det gör inte så mycket. Trots allt handlar vårt grönsaksodlande inte om mängd och effektivitet. Vi gör det för att det är roligt och för att vi vill uppleva lite goda smaker och då gör det inte något att några av potatisarna vi ätit inte varit större än krusbär.

Det var enormt varmt idag också. Trots det lyckades vi med hjälp av förstärkning från familjen påbörja breddningen av grusgången framför huset och anläggningen av ny uppfart. Nästa steg blir att lägga ut markväv och be vår lokala transportör att dumpa ett flak singel. Hoppas blåsorna i händerna läkt tills dess.

Vad gör man i trädgården när man egentligen bara orkar ligga i skuggan och vila. Jag har samlat in fröer från framför allt olika sorters akleja som jag har tänkt sprida ut i höst. Jag hoppas att fröerna är mogna. Detta är första försöket för mig.

En sak vi inte gjorde alls ifjol var att gallra kart från äppelträden. Det resulterade i att 15-20 halvfulla lövkorgar med äpplen slängdes i komposten, där de i och för sig gjorde fin nytta. I år tänkte vi istället satsa på kvalitet och därför klippa bort de flesta av äppelkarten innan de hunnit bli för stora. I går kväll tog jag mig an "det stora" trädet.



När man kommer in i trädkronan är det som att komma in i ett vardagsrum. Det som utifrån ser ut som en stor buskig klump är en öppen, ljus lokal med väggar golv och tak. Man får lust att hoppa upp på en gren och sitta kvar resten av kvällen. Jag blev förvånad över hur mycket vattenskott som kommit ut. Vi klippte trädet väldigt hårt i våras - både gallring och omfattande beskärning - så vi var lite oroliga för att det skulle se lite skraltigt ut, men det gör det absolut inte.



Det är fantastisk när vattenskotten kommer ut från de stora stammarna. Från en yta som ser ut att innehålla lika mycket liv som en klipphäll kommer plötlisgt små, späda skott och börjar veckla ut sitt bladverk. Fantastiskt och märkligt.



Trädet är fullt av annat liv också. Snäckorna verkar använda äppelträden som något slags övernattninghotell och ibland kan det nästan sitt som klasar av snäckor på undersidan av grenarna. Ikväll hittade jag bara några enstaka.



I samband med beskärningen så band vi också några grenar för att forma trädet mot en högre krona. Nu upptäckte jag att jag bundit för hårt och man kan se hur grenen buktar under och övanför lindningen. Förlåt trädet - vi fixar till det snart.



En fin kväll som igår märkte jag att det är väldigt lätt att förlora sig i ett äppelträd. Att stå i kronan och titta ut är till exempel intressant och ofta vackert. Den ännu stapplande köksträdgården ser ut att må bra under äppelträdets beskydd.



I allt filosoferande och utforskande glömde jag nästan bort vad det var jag skulle göra - något som händer ofta i trädgården. Vi hade också oroat oss lite att beskärningen skulle leda till kraftigt försämrad fruktsättning, men det hade vi inte behövt. Nu fanns det hundratals äpplen i hela kronan och de var - precis som i fjol - lite för många och behövde gallras. Före...



...och efter. Vet överhuvudtaget inte om jag gör rätt utan går bara på känn. Det blir säkert bra.



Det blev en del kart i slutändan, men ändå en hanterlig mängd. Hade de fått växa en vecka till hade de säkert fyllt en hink.





När gallringen var klar kom en igelkott och inspekterade. Han såg nöjd ut och passade på att kontrollera resten av trädgården också.



Kvällsrundan i trädgården avslutades med att jag kunde konstatera att vinbären precit börjat bli röda. Nu börjar sommaren på allvar!