Ogrästrädgården

Den nakna jungfrun klarade flytten till äppelträdet!



Skördetider.



Gurka har letat sig upp i idegranen.



Vi har en häck! Bara 40 cm hög men ändå. Behovet av inramning av tomten och bakgrund till framsidans rabatt är stort.

Orangeriet.



Hamlat och formklippt.



Kullersten i olika storlekar och grusgångar.



Pedantiskt skött köksträdgård inramad av en stenmur.

Amerikansk hassel.



Persikor och hönor på den kullerstensbelagda innergården.





Med en tydlig struktur och uppdelningar i gröna rum behövs inte noggrant ogräsrensande. Här skapas väggar och tak av bl. a. buxbom, hassel, ek, stenmurar, pipranka och humle. Det vildvuxna skapar en ovärderlig atmosfär och kontakt med det omgivande landskapet.

Ja, det gick väl sådär med avokadon. Det började bra med att kärnorna sprack upp, blottade något litet blad/knoppliknande samt skickade ut en rot. Sedan sa det stopp och de nya bladen började skrumpna. Ingen aning om vad som gick snett, men nya kärnor är redan satta i blöt för ett nytt försök.
 

Vi funderade lite grand på att bygga en liten äppelstege. Vi funderade också på att göra en enkel gunga till barnen. Det blev en kombination i form av en repstege. Vi hade först tänkt bygga den själv, men istället köpte vi en på en trevlig liten trädgårdsbutik som heter Biltema.

Det blir många detaljbilder i bloggen på de saker man vill framhäva eller beskriva. En annan anledning till att vi visar lite i taget är att stora delar av trädgården fortfarande ser ut som en industritomt. Här kommer i alla fall en bild på en bra vy vi hittade där äppelträden på ett smidigt sätt döljer några av problemområdena!

Till vår hjälp med att hålla det snyggt och prydligt i trädgården har vi två florister, 2 och 4 år gamla, som ständigt bevakar utbudet i rabatterna och omvandlar sina fynd till sprakande kreationer som dyker upp både här och där. På bilden syns resultatet av ett samarbete mellan de två.

Det händer spännande saker i kökslandet, trots allt. Vi har haft problem med torka, näringsbrist, jordloppor, sniglar, fåglar, m.m., men mitt i allt detta elände har en del växter satt fart rejält!



Den lilla gurkplantan vi satte i början av sommaren nöjde sig inte med den lilla spaljén den fick, utan har nu ålat sig upp en dryg meter genom idegranens grenverk. Den är väldigt vacker med sina stora blad - den påminner lite om en pipranka i växtsättet - men den ger inte direkt någon gurkskörd. Ännu, i varje fall.



Vi kan inte upphöra att förundras över hur tomaterna har hämtat sig. Plantan på bilden som nu har 5-10 normalstora tomater på sig, liknade för 1,5 - 2 månader sedan mest en smutsig stump hampasnöre med två pyttesmå blad på. Jag begriper inte hur det gått till.



I skuggan av de pånyttfödda tomaterna samt en pumpa vi sådde verkar vår komplementerande sådd av basilika trivas ordentligt. Kraftiga, friska plantor är på väg upp, men vi får nog vara på vår vakt och rädda dem in i husvärmen när höstkylan kommer krypande.

ett av sommarens mest prioriterade projekt var att ställa iordning den nya parkeringsplatsen och den del av det arbetet är att bygga en staketsektion och ett par grindar. Arbetet på går ännu, men snart hoppas vi att vi lyckats ro det iland.

Vi köpte en ljusslinga på Granit att ha vid uteplatsen eller i stallet. Det skulle kunna vara det bästa köpet vi gjort till trädgården! Helt plötsligt blev det ett riktigt rum av platsen och man kan sitta där länge och väl utan att känna att det är dags att gå in. Vi kanske borde köpa fler?

Bilder från 1st-Option.

Det kom till slut - regnet. Det blev nog 6-7 veckor utan en droppe under sommaren innan himlarna öppnade sig i samma veva som semestern tog slut. Det blev lite märkligt när ledigheten och det fina vädret försvann i ett svep. Det känndes som att säsongen i trädgården fick ett abrupt slut och vi slutade lite grand att ägna trädgården någon uppmärksamhet. Efter ett tag märkte vi ju dock att säsongen är långt ifrån över - tvärtom är det mycket som verkligen satt fart nu när vätan kommit. Det blir en intensiv sensommar!

Den gamla digitalkameran har gett upp, men här är vår sommar fångad med systemkameran. Därför kan vi inte just nu visa allt som vi jobbar med och har jobbat med den senaste tiden. Uteplatsen är i princip klar. Vi jobbar just nu med ett staket och har snickrat en röd spira. Vi har nu helt klart konstaterat att jorden vi köpte var för näringsfattig vilket har resulterat i lite små och sena grönsaker, men det räcker ändå till våra middagar. Vi gödslar med vallörtsvatten och väntar just nu på bönorna. Vi har mätt upp, ritat och planerat flera "rum" i trädgården vilket känns väldigt bra. Det är bra att ha en plan. Speciellt när man har lite längre tidsperspektiv. Det är ju annars lätt att man glömmer bort vad man vill och vad man har bestämt.

Som vi berättat tidigare lät vi tomaterna stå kvar inomhus lite för länge och när de väl fick komma ut var de alldeles för långa och spensliga. Efter ett tag var varje planta en tunn, 50 cm lång, grå, skröplig stam med i, i bästa fall, ett bladpar och en ärtstor tomat lägst upp.
På något magiskt vis har nu de flesta plantorna hämtat sig, blivit frodiga och satt en ny omgång blommor. Då kanske vi kan få ihop till en liten tomatsallad i alla fall!

Visserligen har vi haft hjälp av en varm och torr sommar i kampen mot sniglarna, me vi har också stött på en riktig favoritmetod för att ta kål på dem.

De översta 7-8 centimetrarna av en PET-flaska klipps av, vänds upp och ner och tejpas fast igen. Flaskan fylls på med ett par deciliter lättöl och läggs sedan på ett snigeltätt ställe i trädgården. Lägg den lite sluttande, så att ölen inte når upp till den tejpade kanten. Om öppningen ligger en bit ovanför maren kan man lägga en sten, ett blad eller något annat som kan fungera som en "vindbrygga" åt sniglarna så att de kommer in.

Flaskan på bilden satte vi vid sparrisen och rabarbern, där det fanns rikligt med mördarsniglar. Efter första natten låg det två drunknade sniglar i ölen, efter andra natten låg det oräkneliga. Då var det bara att skära upp tejpen och tömma sörjan i varmkomposten. Alternativt kan man lägga hela flaskan i en soppåse och kasta i tunnan.



På temat skadedjur har vi haft en del problem med skator, duvor, med mera som ätit av kålblasten i odlingslådorna. Vi har hängt upp lite CD-skivor som fladdrar i vinden och skickar skräckinjagande solkatter omkring sig. Det är inte så snyggt, men som en tillfällig åtgärd känns det helt okej. De funkar dessutom riktigt bra. Så bra att vi själva hoppat till av förskräckelse några gånger när en solkatt kommit farande.

Att leva med en delvis överväxt och ogräsbefäst trädgård har sina fördelar. Till exempel har vi vid otaliga tillfällen under året gjort upp eld både här och där i trädgården utan att behöva bry oss om att växterna tar stryk eller att det skräpar ner. Områdena i fråga skall ändå grävas upp eller täckas över inom kort. Just nu har vi en tillfällig grill av tegelstenar på en av köksträdgårdens gångar. Fungerar ypperligt!

Nässelvattnet vi gjorde fungerade fantastiskt bra och satte sprut på flera av våra grödor. Tydligen ska dock nässelvatten vara rena kranvattnet i jämförelse med vallörtsvatten. Därför står det nu en omgång av det senare och drar. Fungerar det som det skall överväger vi att plantera lite vallört för att kunna göra eget gödsel framöver.

Något otippat har vår korianderplanta som vi drivit upp från frö blivit en av favoritväxterna i trädgården just nu. Den klarade av vår ganska nonchalanta avhärdning och har nu växt till ungefär en halvmeter och mår prima. Den gör sig verkligen bra i kryddträdgården och vi ska definitivt ha koriander nästa säsong också. Trots att koriandern är en ganska exotisk växt som bara förekommer på sydligare breddgrader, så känns den nästan som en inhemsk växt med det utseende den har. Som tagen från en svensk sommaräng!

Den svåraste uppgiften som nybörjarodlare är inte att upprätthålla näringsbalans i jorden, avhärda sådden på ett bra sätt eller att hålla skadedjur och sjukdomar borta. Det som visat sig vara allra svårast att hantera är otåligheten inför skörd. Värst är det med det som växer under jord. Tomater, örter, ärter, etc. kan man följa utvecklingen av och därmed bli tillfredsställd. När det gäller rotfrukter däremot tar otåligheten överhanden och man skördar något alldeles för ungt exemplar här och där av ren nyfikenhet.

Potatisen var det likadant med och de flesta har redan åkt ur jorden. Fast det gör inte så mycket. Trots allt handlar vårt grönsaksodlande inte om mängd och effektivitet. Vi gör det för att det är roligt och för att vi vill uppleva lite goda smaker och då gör det inte något att några av potatisarna vi ätit inte varit större än krusbär.

Det var enormt varmt idag också. Trots det lyckades vi med hjälp av förstärkning från familjen påbörja breddningen av grusgången framför huset och anläggningen av ny uppfart. Nästa steg blir att lägga ut markväv och be vår lokala transportör att dumpa ett flak singel. Hoppas blåsorna i händerna läkt tills dess.