Ogrästrädgården

Vad ska man säga, egentligen? Det blev rätt så snöigt i år också. Precis som i fjol överväger fördelarna nackdelarna. Besväret med att skrapa rutorna på bilen, behöva ha på sig ett extra lager kläder inomhus, inte räkna med att kunna ta sig någonstans och komma fram i tid, och så vidare, glöms snabbt när man hör knirret under kängorna eller tittar ut på en trädgård som är vacker som ett vykort.

Palmkålen och de andra grönsakerna som ska vinterskördas liknar nu det som man köper i frysdisken. Det känns väldigt tryggt på något sätt med den stränga kylan. Allting stannar - konserveras - och man får tillfälle att ta sig både en och två funderare på vårens projekt.

Allt är dock inte lugnt och man får vara på sin vakt här och där. Till exempel är vår stora yviga idegran mottaglig för snöansamlingar på grenarna, varpå de tyngs ner något oerhört. På mitten av bilden ovan är ingången till vårt kompostområde och här kan man vanligtvis gå in raklång med en skottkärra. Nu har snön tyngt ner grenverket hela vägen till marken, som att en väldig port har stängts. Vi måste hålla undan snön här, så att inte grenarna riskerar att skadas.

En annan sak som kan bli lite knivig är övervintrandet av vår unga rosmarinplanta. En "normal" vinter hade det nog varit lugnt för växten att överleva i det lilla huset av kanalplast vi slängde ihop i höstas. Nu har det dock varit ner emot -20 grader och det har säkerligen varit tufft för rosmarinen. Bilden här är några veckor gammal. Nu går snötäcket upp till tejpstrecket. Vår förhoppning är att snön hjälper till att skapa ett lite mildare klimat för växten och hittills ser den faktiskt ut att ha klarat sig.