Ogrästrädgården

Det är lätt att deppa ner sig när sommaren inte riktigt levererar. Efter två veckors regn och kyla hoppas vi på att sommaren ska komma in i en andra andning och ge oss ett varmt och ljust augusti med många kvällsdopp och stor växtprakt i trädgården. I väntan på det är det skönt att tänka tillbaka på veckorna som varit och påminna sig om att det faktiskt inte varit visset hela sommaren. Till exempel kan man sammanfatta första veckan i juli såhär.

När vi gjorde det lätt för oss och rullade ut markväv direkt på ogräset och därefter öste på grus, när vi anlade parkeringen, räknade vi med att det skulle bli några uppstickare här pch där. Det blir ju oundviklingen små skador på geotextilen och på något ställe kanske man inte skarvar med tillräckligt stort överlapp. På sistone har vi dock märkt att kvickrot lyckats punktera väven på fler och fler ställen. Rätt imponerande faktisk.



Så här ser det ut där den tagit sig igenom. Ett litet hål helt enkelt. Man blir lite nyfiken på hur det ser ut under väven. Är det ett ormbo av bleka stjälkar som krypt runt, runt på jakt efter en svag punkt i geotextilens?

Det är i princip omöjligt att trötta ut kvickroten genom att dra upp uppstickarna, så i detta läget finns det bara en sak att göra om vi vill kväsa invasionen.

Att få till en god middag under skördesäsongen är världens enklaste sak. Så länge man har gott om smör hemma, vill säga. Den här kvällen såg menyn ut så här.



Stekta späda zucchini med blomman kvar, vilken fylldes med färskost.



Den tidigare nämnda kronärtskockan smakade helt fantastiskt! Den var mycket mildare i smaken än "köpeskockorna". Dessutom var skägget på hjärtat inte alls stickigt utan mjukt och ätbart. Stort plus.

Det blev inga ätbara i fjol - återigen på grund av bristen på näring i odlingslådorna - men i år blir det avkastning, minsann. Lika stor som i butiken och minst lika fin. Väldigt välskapt faktiskt. Just nu sitter det mer än tio skockor på våra två plantor, men nästa år kanske vi gör ett helt land fullt. Där vi har potatis i år får vi nog plats med 20-30 kronärtskocksplantor nästa sommar. Det vattnas redan i munnen!

En liten björk står lite i vägen för passagen mellan köksträdgården och komposten. Inte minst eftersom den haft så låga grenar att den nästan varit som en buske. Björk ska sommarbeskäras och kan lätt stryka med vid hård beskäring. Eftersom vår lycka inte står och faller med den lilla björken hann vi knappt in i juli förrän sågen åkte fram. Nu får vi se om det räcker för att kunna komma förbi, eller ifall vi gör klokt i att kapa den helt. En sak är säker i alla fall - rabarbern och sparrisen fick mycket mer sol efter sågandet. 

Så här såg det ut förut.



Och så här ser det ut nu.

Nu har vi ett päron som växer i en flaska. Ganska skojigt, men vi vet inte riktigt vad vi ska ha det till...

Innan vi kom på att vi visst hade plats att anlägga ett nytt potatisland den här säsongen, undersökte vi en del alternativa sätt att odla potatis på. Främst med syftet att få en rejäl skörd på en begränsad yta.

En metod är att odla i någon form av "kärl" där man höjer kanten och mängden jord allteftersom blasten växer. Man kan göra det i sopsäckar eller i staplar av bildäck, men vi valde att testa det med tegelstenar. Tanken är att potatisen ska sätta knölar på alla höjder den passerar under in växt. Överkurs är att lyckas skörda potatis underifrån och låta plantan fortsätta växa och sätta nya knölar.

Vi tar det här som ett experiment (vi använder till och med bortglömda, spontangrodda potatisar från förra säsongen som vi hittade i en spann i källaren) och så får vi se vad som händer, helt enkelt.

Så har då trädgården fått rollen som upplagsplats igen. Den här gången är den 12 kubikmeter ved som har dumpats omsorgsfullt några centimeter från en nyplanterad buskros. Plats för veden kommer att beredas bakom lillstugan, men det kan nog dröja ett tag innan det är klart och veden har staplats.

En positiv bieffekt av vedberget är att den fungerar som landmärke för besökare som inte har varit här förut. Vi har ju inget nummer på huset ännu...

Den gula löken är jättefin i sin odlingslåda. Riktig stor och välformad. Återigen en jätteskillnad mot hur det var i fjol.

Trädgårsarbetet har underlättats rejält tack var en uppskattad födelsedagspresent för någon månad sedan. Spaden och grepen från Joseph Bentley lever verkligen upp till förväntningarna och de tjänar långt ifrån bara som prydnad. Det tog visserligen ett tag innan man nändes använda dem eftersom de är så fina, men när man väl satt dem i jorden fortsätter man gärna gräva och vända.

Skockorna är verkligen på gång. Bladlössen har hållts stångna med såpvatten och vi har varit ganska noggranna med gödsling och vattning. Odlingslådorna är mycket bättre i år än i fjol. Jorden var nog helt befriad från näring förra året, men med täckodling och kompost har den blivit betydligt rikare den här säsongen. Hoppet om en rejält avkastande potager spirar ikapp med skockorna.

Vi köpte ett par "odlingspåsar" för ett tag sedan, mest för skoja skull och för att se ifall det funkar. Det visade sig att de passade som en smäck i gattet mellan våra spaljéer runt altananen. I den nedre har vi jordgubbar och i den övre tomater. Det har faktiskt blivit en del bär och det ska bli spännande att se om tomaterna också kommer att trivas.