Ogrästrädgården

Vi svarade på en Blocket-annons för ett par helger sen och fick lov at åka och gräva upp tre rejäla buxbom för hundra kronor styck. Passade på att skaffa ett par extra syrenbuskar också. Två av buxbomen hamnade i rabatten på framsidan där de ska bli till klot med tiden och den tredje hamnade vid trädäcket bredvid äppelspaljén. Det fina med buxbom som behöver beskäras mycket är att man får väldigt många sticklingar, så nu har vi på en annan plats i trädgården ett helt litet fält av framtida buxbomsplantor!

Nya parkeringen klar, alltså. Då börjar arbetet med att förvandla den gamla parkeringen til något annat. Exakt hur det ska bli vet vi inte riktig ännu, men vi har en plan med några grova penseldrag som vi håller oss till.

Bilden får illustrera hur det ibland kan uppstå märkliga saker i det korta perspektivet när man försöker hålla sig till en långsiktig plan. Så blir det jämt och ständigt, tycks det. Många tilltag ter sig rent idiotiska eller åtminstone ologiska om man inte är insatt i Planen för hur trädgården ska bli till slut. Vi pratar mycket med varandra om planen och dess olika delar. Stöter och blöter, finslipar och reviderar, går tillbaka till gamla versioner och hoppar fram och tillbaka i tiden. Vad ska göras nu? Vad ska göras nästa år? Vad ska göras om tio år? Det blir sämre innan det blir bättre i de flesta fall. En syrenbuske mitt i kullerstensuppfarten är ingen hit just nu. Men när syrenbusken om några år bildat ett frodigt insynsskydd med välkomnande blomdoft vid entrégrinden och med sitt slumpvis framvältande lövverk kontrasterar mot ligusterhäcken som den kommer att ramas in av - då kommer det att ha varit värt väntan.

Väntan, ja. Det har det varit mycket av. Men nu skiner solen och allting går bara snabbare och snabbare! Snart är det vinter igen och då kommer ligusterhäcken att vara ytterligare lite högre.

Åh vad skönt. Vi investerade i en ny skottkärra. En hyffsat rejäl från Hörby bruk med träskalmar. Vår gamla i plåt var som en trasig konservburk. Alldeles vinglig och sladdrig och med en fullständigt söndertrasad slang i däcket. Nu kan vi köra jord och grus och barn kors och tvärs genom trädgården som ingenting. Hurra!

Tog frön från en Habanero-chili för några veckor sedan som nu frodas under en uppochnervänd glasburk. Vi fick dem att börja gro genom att vika in dem i fuktat toapapper och stoppa det i en plastpåse som knöts åt. För att få fart på det hela placerade vi paketet på vår värmepanna och efter ett par veckor hade det grott. Nu hoppas vi på att kunna avhärda planterna om någon vecka, så att vi kan ha en liten chilibuske på alanen i sommar!

För tio månader sedan skrev vi om hur vi kämpade med att flytta buskar och gräva upp stenbumlingar i det partiet som någon gång i framtiden skulle bli vår parkering. Nu är det klart! Arbetet har skett ryckvis och det har varit många turer, men så en dag insåg vi att vi hade det inom räckhåll. Bara lite jobb kvar, jorden packad av bilen och - kanske viktigast av allt - en slant på banken att köpa grus för. Här kommer en bild på hur det såg ut före (nästan - det var en hel del gjort redan på den bilden) plus av de sista faserna i veckorna som gått.

Före

Kantsten på plats hela vägen och marken tilljämnad och någorlunda packad.

Geotextil till ogräsets förtret. Det var bra att göra det här arbetet nu på våren medan snöklockor och krokusar var uppe så att man kunde rädda dem.

Grusleverans!

Ha, äntligen! Den syns knappt på bilden, men den är där - jag lovar!

Idegran är en av de växter vi nästan inte kan få för många exemplar av. Vi kan använda den som häck, solitär, kantväxt, träd, etc. Den är inte billig att köpa så ifjol försökte vi oss på lite sticklingsförökning, vilket gick sådär. Förutsättningarna var goda, men för många järn i elden gjorde att de små liven inte togs om hand ordentligt och lät därför bli att rota sig.

Under tiden har det varit lite provocerande att läsa om idegransägare som ojar sig över att de sprider sig alldeles för lätt med hjälp av fåglar och att man varje år får gå och dra upp småplantor ur rabatt och gräsmatta. Varför har inte det kunnat hända oss, har vi då tänkt. Men nu hände det till slut! Inne vid ett av plommonträden (som snarare är ett plommonsnår, men det är en annan historia) upptäckte vi en liten miniidegran som nu varsamt ska flyttas och skämmas bort.

Det blir nog nya sticklingsförsök under säsongen, men fåglarna får gärna fortsätta sin insats också!

Trots att man utbrustit det många gånger under den senaste månaden så har det tagit tid för en att fatta att våren faktiskt HAR kommit. Den långa vintern har sabbat en lite grand, känns det som och man har inte riktigt vågat hänge sig till den långsamt ökande temperaturen och de ljusare dagarna. Resultatet har bland annat blivit att vi ligger lite efter i planeringen. Vi har inte riktig koll på vårt frösåddsschema för säsongen, vi borde ha fixat hästgödsel och många andra grejer. Å andra sidan har vi hunnit med mycket annat, som t.ex. att elda lite och grilla korv.

När jag tänker efter har vi faktiskt gjort en hel del. Saken är bara den att där finns så MYCKET saker man vill och bör fixa nu innan växtligheten kommer igång ordentligt. Några av sakerna som hänt kommer vi att visa inom kort. Bland annat har det hänt stora saker på parkeringen och framsidans rabatt...