Sommarblues
Det är lätt att deppa ner sig när sommaren inte riktigt levererar. Efter två veckors regn och kyla hoppas vi på att sommaren ska komma in i en andra andning och ge oss ett varmt och ljust augusti med många kvällsdopp och stor växtprakt i trädgården. I väntan på det är det skönt att tänka tillbaka på veckorna som varit och påminna sig om att det faktiskt inte varit visset hela sommaren. Till exempel kan man sammanfatta första veckan i juli såhär.
Kvickrot vs. Geotextil
När vi gjorde det lätt för oss och rullade ut markväv direkt på ogräset och därefter öste på grus, när vi anlade parkeringen, räknade vi med att det skulle bli några uppstickare här pch där. Det blir ju oundviklingen små skador på geotextilen och på något ställe kanske man inte skarvar med tillräckligt stort överlapp. På sistone har vi dock märkt att kvickrot lyckats punktera väven på fler och fler ställen. Rätt imponerande faktisk.
Så här ser det ut där den tagit sig igenom. Ett litet hål helt enkelt. Man blir lite nyfiken på hur det ser ut under väven. Är det ett ormbo av bleka stjälkar som krypt runt, runt på jakt efter en svag punkt i geotextilens?
Det är i princip omöjligt att trötta ut kvickroten genom att dra upp uppstickarna, så i detta läget finns det bara en sak att göra om vi vill kväsa invasionen.
Middag
Att få till en god middag under skördesäsongen är världens enklaste sak. Så länge man har gott om smör hemma, vill säga. Den här kvällen såg menyn ut så här.
Stekta späda zucchini med blomman kvar, vilken fylldes med färskost.
Den tidigare nämnda kronärtskockan smakade helt fantastiskt! Den var mycket mildare i smaken än "köpeskockorna". Dessutom var skägget på hjärtat inte alls stickigt utan mjukt och ätbart. Stort plus.
Stekta späda zucchini med blomman kvar, vilken fylldes med färskost.
Den tidigare nämnda kronärtskockan smakade helt fantastiskt! Den var mycket mildare i smaken än "köpeskockorna". Dessutom var skägget på hjärtat inte alls stickigt utan mjukt och ätbart. Stort plus.
Kokta bondbönor (och säsongens sista sockerärter) med en liten, liten klick smör.
Tillsammans med lite bacon utjorde detta middagen för de i familjen som äter LCHF-kost. Resten fick även lite pasta.
Tillsammans med lite bacon utjorde detta middagen för de i familjen som äter LCHF-kost. Resten fick även lite pasta.
Kronärtskockan skördad
Det blev inga ätbara i fjol - återigen på grund av bristen på näring i odlingslådorna - men i år blir det avkastning, minsann. Lika stor som i butiken och minst lika fin. Väldigt välskapt faktiskt. Just nu sitter det mer än tio skockor på våra två plantor, men nästa år kanske vi gör ett helt land fullt. Där vi har potatis i år får vi nog plats med 20-30 kronärtskocksplantor nästa sommar. Det vattnas redan i munnen!
Uppstammning av björk
En liten björk står lite i vägen för passagen mellan köksträdgården och komposten. Inte minst eftersom den haft så låga grenar att den nästan varit som en buske. Björk ska sommarbeskäras och kan lätt stryka med vid hård beskäring. Eftersom vår lycka inte står och faller med den lilla björken hann vi knappt in i juli förrän sågen åkte fram. Nu får vi se om det räcker för att kunna komma förbi, eller ifall vi gör klokt i att kapa den helt. En sak är säker i alla fall - rabarbern och sparrisen fick mycket mer sol efter sågandet.
Så här såg det ut förut.
Och så här ser det ut nu.
Så här såg det ut förut.
Och så här ser det ut nu.
Flaskpäron
Nu har vi ett päron som växer i en flaska. Ganska skojigt, men vi vet inte riktigt vad vi ska ha det till...
På höjden 2
Innan vi kom på att vi visst hade plats att anlägga ett nytt potatisland den här säsongen, undersökte vi en del alternativa sätt att odla potatis på. Främst med syftet att få en rejäl skörd på en begränsad yta.
En metod är att odla i någon form av "kärl" där man höjer kanten och mängden jord allteftersom blasten växer. Man kan göra det i sopsäckar eller i staplar av bildäck, men vi valde att testa det med tegelstenar. Tanken är att potatisen ska sätta knölar på alla höjder den passerar under in växt. Överkurs är att lyckas skörda potatis underifrån och låta plantan fortsätta växa och sätta nya knölar.
Vi tar det här som ett experiment (vi använder till och med bortglömda, spontangrodda potatisar från förra säsongen som vi hittade i en spann i källaren) och så får vi se vad som händer, helt enkelt.
Vedhög
Så har då trädgården fått rollen som upplagsplats igen. Den här gången är den 12 kubikmeter ved som har dumpats omsorgsfullt några centimeter från en nyplanterad buskros. Plats för veden kommer att beredas bakom lillstugan, men det kan nog dröja ett tag innan det är klart och veden har staplats.
En positiv bieffekt av vedberget är att den fungerar som landmärke för besökare som inte har varit här förut. Vi har ju inget nummer på huset ännu...
Gul lök
Den gula löken är jättefin i sin odlingslåda. Riktig stor och välformad. Återigen en jätteskillnad mot hur det var i fjol.
Uppgradering
Trädgårsarbetet har underlättats rejält tack var en uppskattad födelsedagspresent för någon månad sedan. Spaden och grepen från Joseph Bentley lever verkligen upp till förväntningarna och de tjänar långt ifrån bara som prydnad. Det tog visserligen ett tag innan man nändes använda dem eftersom de är så fina, men när man väl satt dem i jorden fortsätter man gärna gräva och vända.
På höjden
Vi köpte ett par "odlingspåsar" för ett tag sedan, mest för skoja skull och för att se ifall det funkar. Det visade sig att de passade som en smäck i gattet mellan våra spaljéer runt altananen. I den nedre har vi jordgubbar och i den övre tomater. Det har faktiskt blivit en del bär och det ska bli spännande att se om tomaterna också kommer att trivas.
För att jorden inte ska torka ut så lätt har vi i centrum av varje påse satt en petflaska upp och ner. Korken lämnades kvar på, botten har skurits bort och det har huggits flera hål runt sidorna med en morakniv. Det funkar i princip som en tratt med massa småhål längs med väggarna där vattnet sipprar ut sakta och håller jorden fuktig.
Dillhav
Odlingsslådorna verkar funka mycket bättre i år. I fjol var de väldigt näringsfattiga och en hel del av växterna tog aldrig fart riktigt. I år har vi mer näring i jorden, lite bättre balans mellan väta och sol och dessutom har vi en del spontansådd efter förra säsongen. I lådan på bilden har vi till exempel inte sått någonting i år, men den är ändå proppfull med dill som självsått sig. Runt dillen kommer ringblommor - också på eget initiativ.
Spirande pipranka
Vår pipranka står egentligen lite fel. Den trivs och passar ju bäst i skuggiga eller halvskuggiga lägen, så att ha den i en fristående spaljé i söderläge är inte helt hundra. Den får dock stå kvar tills kaprifolen har tagit över mer av spaljén och vi har förberett en ny plats för rankan vid stallet. I väntan på det verkar den hur som helst inte direkt vantrivas och nu kommer de första små bladen för säsongen. Hur som helst kommer den att pryda sin plats i år också.
Potatisland Två
Man får ju som bekant inte odla samma gröda på samma plats två år i rad och därför kommer fjolårets potatisland att bli ett majsfält i miniatyr i år. Vi behöver också ett nytt potatisland, så därför har spaden åkt i jorden för att muta in ytterligare 15-20 kvadrat av - den i vilket fall som helst ogrässprängda och risiga - gräsmattan. Win-win!
Före och efter-bilder
Oj, vad avundsjuk man blir på Ben Pentreath som lyckas åstadkomma en sån här förändring på åtta månader.
och här...
Jämförelser
Förra året vid den här tiden hade vi bestämt oss för hur vi ville att uteplatsen skulle se ut. Vi hade precis börjat plocka bort de gamla betongplattorna.
Så här ser det ut just nu. Vi har planterat en ligusterhäck i anslutning till uteplatsen och en bokhäck som gränsar av på andra sidan gången.
I april förra året flyttade vi en kameliaschersmin från det som nu är uppfarten till "hörnet".
Det har nu byggts på med lite perenner och kommer så småningom fortsätta runt hörnet ända fram till trappen på norrsidan.
Morgonsol och kvällssol
Morgonsol...
...och kvällssol!
Roterande kompost
Vi har ett omättligt behov av kompost just nu. Alla buskplanteringar har gjort att vi snart har slut på det svartbruna guldet. Att handla jord och gödsel på säckar känns sådär när man väl har kommit igång med att producera sin egen jord, även om vi överväger detta då och då som ett komplement. Till syvende och sist kan det dock inte gå snabbt nog att få framställt mera kompostjord. Detta har lett till att vi intresserat oss lite för roterande komposter, något som vi tidigare tyckt känts som överkurs, lite tramsigt och fruktansvärt fult. Nu råkar det vara så att husets förra ägare lämnat efter sig tre blå fodertunnor i plast som skulle vara helt perfekta att bygga komposttrummor av. Det finns en uppsjö byggbeskrivningar på nätet och materialkostnaden skulle i princip vara obefintlig. Kanske ett projekt för påsken, trots allt?
Bild 1, 3 och 4 från Instructables. Bild 2 från DIY Guides.
Bild 1, 3 och 4 från Instructables. Bild 2 från DIY Guides.
Planen
Nya parkeringen klar, alltså. Då börjar arbetet med att förvandla den gamla parkeringen til något annat. Exakt hur det ska bli vet vi inte riktig ännu, men vi har en plan med några grova penseldrag som vi håller oss till.
Bilden får illustrera hur det ibland kan uppstå märkliga saker i det korta perspektivet när man försöker hålla sig till en långsiktig plan. Så blir det jämt och ständigt, tycks det. Många tilltag ter sig rent idiotiska eller åtminstone ologiska om man inte är insatt i Planen för hur trädgården ska bli till slut. Vi pratar mycket med varandra om planen och dess olika delar. Stöter och blöter, finslipar och reviderar, går tillbaka till gamla versioner och hoppar fram och tillbaka i tiden. Vad ska göras nu? Vad ska göras nästa år? Vad ska göras om tio år? Det blir sämre innan det blir bättre i de flesta fall. En syrenbuske mitt i kullerstensuppfarten är ingen hit just nu. Men när syrenbusken om några år bildat ett frodigt insynsskydd med välkomnande blomdoft vid entrégrinden och med sitt slumpvis framvältande lövverk kontrasterar mot ligusterhäcken som den kommer att ramas in av - då kommer det att ha varit värt väntan.
Väntan, ja. Det har det varit mycket av. Men nu skiner solen och allting går bara snabbare och snabbare! Snart är det vinter igen och då kommer ligusterhäcken att vara ytterligare lite högre.
En skottkärra värd namnet
Åh vad skönt. Vi investerade i en ny skottkärra. En hyffsat rejäl från Hörby bruk med träskalmar. Vår gamla i plåt var som en trasig konservburk. Alldeles vinglig och sladdrig och med en fullständigt söndertrasad slang i däcket. Nu kan vi köra jord och grus och barn kors och tvärs genom trädgården som ingenting. Hurra!
